Kalle Anka började precis, så nu har jag en hel timme på mig att skriva ner början på hjulfirandet hemma hos mig på självaste hjulafton.
Förutom att jag steg upp och åt choklad, hittade strumpbyxor och ännu mer choklad i hjulstrumpan så skapade jag en kompromissad spellista med min mor. Helt fri från Carola och Tommy Körberg. Jag lyckades till och med slänga in Ebba Gröns "Nu slocknar tusen människoliv" och en del hemtrevlig Emilie Autumn. Det är i alla fall några steg mot att skapa mig en egen sorts personlig tolkning av hjulen. Det är någonting jag har upptäckt att jag behöver på senare tid. Jag behöver som smitta ner min omgivning med en personlig touch, som att allt jag rör vid omformas och utvecklar pestsymptom.
Jävla Kalle Anka ingår inte i min vision av hjulen. Ända sen jag var liten har jag varit trött på samma Kalle och samma Musse och samma Benjamin Syrsa varje år. Det kan ha att göra med att jag hade eländet på video och kunde titta på det mitt i sommaren men hursomhelst så försöker jag ta avstånd från det. Tv och hjul hör inte ihop - det står jag fast vid.
Bara 50 minuter kvar tills någon söt operanisse börjar sjunga igen.
