Ambitionen att gå till skolan idag var lika med stor fet nolla. Sjukt irriterad på svenska/engelska-läraren efter gårdagen och att sen ha masterclass (jagvetintevaddetärochvillegentligeninteveta) med hela klassen utan att ens ha repat igenom låtfan som jag har känns inte som en bra idé. Som glasyren på helveteskakan var att jag trodde att jag skulle till tandläkaren idag, men nej. För jag skulle varit där igår. Åh ilska.
Så jag och D cheerade upp varandra genom att baka chokladmuffins i all hast så att han kan tänka mer på mig på tåget och jag kan tänka på honom (as if that didn't occur quite frequently) och sedan säga hejdå. Det var ett dåligt hejdå. Liksom ett sådan dära "Helvete bussen kommer!"-hejdå, när man knappt hinner kramas innan. Bad thing.
I morgon ska det nog antagligen bli teaparty i alla fall. That sure is a good thing. Jag saknar Yenny en hel massa, och sen en Elli på det blir inte fel anywhere.
I think I need that, bad.
