Det livsfarliga repet som var igår var inte så farligt. Jag fick köra igenom min låt två gånger, och det spelade ingen roll att det lät som rullat i skit - jag fick gå ändå. Så jag åkte hem efter det. Och det var en hel timme tidigare än planerat.
Jag vill bli sjuk... men ändå inte. Jag behöver timmarna i skolan - fast jag skulle behöva dem hemma också. Damn it.
Imorgon har vi konsert i skolan, och jag vet inte hur det ska gå när det är så här. But I don't know if I really give a fuck, såsom läraren har betett sig.

Jag har extrem träningsvärk, överallt. Verkligen överallt, samtidigt. Sen på det så har jag blåmärken också. I hurt. Men samtidigt så är det inte så illa. Det var i alla fall inte i en massa tortyrredskap (läs: träningsmaskiner) som gav upphov till värken. In any way så har jag varit duktig och förtjänar kladdkaka. (Jag kommer nog att kräkas på dem till slut men det tar vi då.)

Jag borde sätta mig ner och antingen plugga till matteprovet eller skriva på min kulturhistoria-uppsats, men jag litar inte riktigt på min dator då den kan dö när som helst. Då känns det bättre att bara sitta och surfa runt, så att det inte gör så mycket om den skulle kola.